Jag har genom åren insett att detta är i princip omöjligt, i alla fall för min del. När man är barnfri förväntas man vara flexibel och tillmötesgående i typ alla situationer. Att ständigt vara minst prioriterad blir slitsamt efter ett tag och det tär på vänskapen. Kvinnor har även en tendens att ta med barnen när man ska umgås fast att det finns en fullt fungerande pappa där hemma. Jag anser att många småbarnsmammor är extremt oflexibla, inte av naturliga förklaringar utan för att dom helt enkelt inte bryr sig tillräckligt mycket om sina gamla vänner längre. Jag försökte under ett ett par år att vara hjälpsam och engagerad i mina vänners liv med småbarn, problemet är bara att dom glömde bort mig på vägen, helt. När ytterligare ett par år hade gått hörde en av sig och undrade om jag levde typ, jag valde dock att hålla mig undan. En vän som glömmer bort en under flera års tid är ingen vän enligt mig.